Vi sågade bräder o plank

Det fanns ett tjugotal olika träd, mest tall o gran, på tomten när vi köpte den. Trots att ett dussin var bastanta hundraåringar, kunde vi ändå inte få mer än kanske fem tusen kronor. Men då var vi tvungna att släpa ut dem till vägkanten, vilket skulle kosta några tusen, eller många dagars arbete.

Istället la vår grävmaskinist dem i några prydliga högar, och när huset var klart ringde vi Anders mobila sågverk (http://www.andersmobilasagverk.se/). Snickargrannen skrockade och vi fick nog hålla med om att det inte var helt rationellt att behålla allt virke. Men känslan är ändå oslagbar. Vi kommer att ha använt tomtens egna träd för att bygga vårt hus. Nacka kvarn var bara ett par hus långt utanför storstan när några av de här träden började växa här uppe, och området hade antagligen inte ens ett namn då.

 

Huset i somras, med stockarna utsläpade till uppfarten. 

Nå, en somrig junidag dök Anders upp med sitt jättelika släp. Efter ungefär 15 timmars arbete hade vi sågat upp allting. Kärnvirke blev till trallbräder, och övrigt blev (ohyvlade) reglar av olika dimensioner. Minst halva tiden gick åt till att flytta vi stockar, och gå runt med metalldetektorn för att leta spik, så vi klarade inte mer än ett halvdussin stockar per timme. Men då kilsågade Anders varje fura, för att få fram kärnvirket.

Mamma var på jobbet, så de små fick sitta inne och titta på film, fullproppade med gott för att deras pappa skulle kunna leka sågverksarbetare…

Anders in action. Sågen löper fram och tillbaka längs en bastant ram.

 Anders fortsätter såga, medan Hästhagen-Hulken lyfter feta grejer.

 

En brädhög växer fram för att torka några månader.

Tanken är nu att brädorna (kilsågade, ~300 x 35 x 3000 mm) ska ligga på tork under vintern och sen ska vi använda dem till en altan. För att de inte ska kupa sig för mycket måste vi nog dela dem på längden först.

Angående kärnvirke och trallgolv

•  Självklart. Tryckimpregnering hjälper mot röta. Därför bygger ingen med oimpregnerat virke, (även om det nog är så att dagens giftfria impregneringsmetoder innebär att det inte är lika motståndskraftigt som forna dagars kreosotstinna plankor). Problemet är att tryckimpregnerat virke inte är bra för oss. Inte för fiskarna, och inte för små barnfötter. Så det är bättre att undvika det om möjligt. 
• Som wannabekemist så vill jag påpeka att tryckimpregnering bara hjälper mot mikrobiell nedbrytning. Det skyddar inte mot UV-strålar. För en trall är det enligt många källor viktigare att klara solens strålar än fukt, eftersom själva trallen torkar rätt fort efter regn. Lösningen r att lägga någonting som kan suga upp UV-strålarna ovanpå trät, för att skydda det. Som en amerikansk presidentlivvakt. Färgpigment, hartser, tjära – de är alla avsedda att offra sig för att trät ska leva längre. 
• För att undvika gifter, dvs ”tryckat”, i sitt utegolv, kan man använda kärnvirke från tall eller lärk. Kärnvirke är det i furans fall orangea virket i mitten av trädet. Kärnvirke är bra av många orsaker. 
• Det innehåller mindre levande material än det omkringliggande virket, så det är mindre attraktivt som föda för mikrober. 
• Dessutom innehåller det betydligt mer svårnedbrytbara hartser, vilket innebär att det inte behöver impregneras för att klara sig utomhus. 
• Slutligen är kärnvirket hårdare (50% brinell, enligt snabbsurfning på Nätet). Sprickor fortplantar sig inte lika fort, och tappade grejer skapar inte stora kratrar.

Jo, och sen var det ju det här med bräder. I min värld är bräder tunna o plankor tjocka (>4 cm).
Och jag antar att den uppmärksamme läsaren som är kronologiskt drillad vid det här laget märkt att det här inlägget publicerades ett halvår efter det inträffade.

Så går det när man flyttat in i ett nytt hus. Tid tar saker...

Välkommen hem till oss - bilder från det nästan färdiga huset

Det känns inte som att det är vårt hus. Hela husbyggandet känns redan som något av en lång jobbig dröm som tillhöra några andra.

Just nu bor vi liksom i någon annans hus. Vi vet inte riktigt vilka det är, men vi tror att vi hört talas om dem. Det är ett par stressade småbarnsföräldrar som spenderar all sin lediga tid med att planera husbyggnation, bråka om materialval och köra i skytteltrafik till byggvaruhusen. De bor i ett hål i väggen, har inte tid att umgås med släkt o vänner och kan vara ganska buttra. Inte konstigt då de bara jobbar och jobbar...

Väldigt snällt av dem att låna ut sitt hus faktiskt. ;)

Men förr eller senare så kommer de förhoppningsvis vilja bo hos oss, och vi kanske kan lära känna dem bättre. Nu försöker vi ta det lugnt, städa lite inuti o utanpå huset och ha tid att umgås.

Med detta vill vi bjuda in alla vänner, arbetskollegor, grannar och förstås alla bloggläsare. Kom förbi när det passar! Vänta inte på inflyttningsfesten, det kan dröja några år...

mvh
/P&A

Helkaklad tvättstuga, med torkskåp. IKEA-skåp o salningar i MDF.

Överljus i lilltoan.

Sektionsradiatorer från Lenhovda (via Rinkabyrör).

Blocketbadkar från Äppelviken (900 SEK!). Vägghängd toalett.
15x15 kakel för att hålla igen på någonting.

Överljus i badrummet.

Schneiders Renova-serie. Jag blir glad varje
gång jag tänder en lampa nuförtin. ;)

Inomhusfönster med solspröjs. Runda fönster är vackra.

GVF gömd bakom ett underskåp i tvättstugan. Wojteks braiga lösning.

Bardisken - skiljelinjen mellan kök o matsal i den öppna planlösningen.

Vårt vardagsrum med vår luftiga bokhylla.

Dörrhandtag från Nacka Byggnadsvård.

Eklist mellan klinker o parkett.

Mosaikkaklade nischer i badrummet.

Vårt fantastiska (!) furugolv.

Sovrummet i vuxenavdelningen.

Nu äntligen kan A ge sig hän åt sin Blockism. Kristallkrona för 2000 kr från Östermalm.
("Jag kan sluta när jag vill" sägs det...")

Bänkskiva i granit (Oscuro Mist), vitrinskåp från Ballingslöv och en nöjd numer före detta byggherre.

Bardisk i acajou (mahogny)

Vi köpte en bänkskiva i Acajou på Bauhaus. Det är enligt uppgift en slags odlad mahogny, så att får ett ädelträ utan att förstöra regnskog, dessutom till ett rimligt pris. Nu undrar förstås alla gäster hur den blivit så len och fin, och för er skull lägger vi upp det hittills hemliga receptet, med en portion teori på köpet.

Det snackas mycket på byggvaruhusen, och många har säkert försökt att fixa egna skivor, men det är väldigt mycket tro och säljfluff i mina ögon. Olja o träskydd är ren kemi, men både proffs o säljare verkar mest tro på hörsägen o magi. Alla tyckte jag skulle köpa en burk med "hårdvaxolja", fastän vad som fanns däri visste de inte.

Det vi strävat efter är, i ordningsföljd
1. en sammetslen yta som är skön att ta på,
2. en vackert glänsande yta där träets lyster kommer fram,
3. en yta som tål fukt o viss åverkan

Mahognyn är vacker i sig, men vi vill gärna ha den lite mörkare. Linolja är då bra, eftersom den mörknar med tiden. Håll i er, nu kommer teoriavsnittet bakom inoljningens magi:

• de enda oljor som tränger in bra i trä till ett vettigt pris är tung-olja (kinaolja) och linolja. Linolja är billigare än tungolja.
• små molekyler tränger in lättare än stora. 
• rå linolja tränger in bra, men härdar långsamt (korta kolkedjor)
• varm rå linolja tränger in lite längre än kall
• kokt linolja (140C i några timmar, eller tillsatser av metallsalter (sickativ)) skapar ett bättre ytskydd (längre kedjor tränger inte in, men oxiderar/härdar snabbare)
• båtgubbarna  säger: rå linolja, vänta, kokt linolja, vänta, fernissa ett par lager
• snickarmorbror säger: handslipa handslipa
• Vill du vara taliban kan du köpa "avslemmad" linolja från Allbäcks (no joke) 
• snickarmorbror säger: handslipa handslipa

 Om lösningsmedel

• balsamterpentin löser linolja och förbättrar penetrationen in i trät
• Lacknafta löser också oljorna, om än inte lika bra, men där hävdas ibland att de följer med naftan ut vid avdunstning också. Kontentan skulle vara: dont do nafta.

Om hårdvax

• Burkar med färdig hårdvax är bara blandningar av paraffin (syltburksfyllning), bivax o carnaubaolja. Finns det mer i burken du tittar på så är det nog olika lösningsmedel för att ge en snabbare torktid.
• Bivax är lite småklibbigt, carnauba är skithårt och ger glans, paraffin är guckigast men kan bres ut med fingret 
• För en tålig glansig yta så kan man blanda bivaxet (smältpunkt 63C) med carnauba-vax (smältpunkt 85C). 

Ingen har faktiskt lyckats förklara för mig varför de färdigblandade oljorna skulle vara bättre. De är bara billiga blandningar av olika lösningmedel och mer eller mindre dålig linolja. Lösningsmedel är ett skit att jobba med och sen luktar det i hela huset. Alltså kör vi här på riktig kallpressad linolja, från hälsokostbutiken (för att svärmor hade en sån burk hemma). När den oxiderat färdigt så lägger vi på en halvhårt vax.

Min gamla favoritkompis, och under denne min nya förälskelse.

Jodå, jag torkade baren med Ouzo, lite för att fibrerna inte skulle
resa sig så mycket, men mest för att det kändes bra...

 

Miljövänligare än så här blir det väl inte? Hälsokostolja
och handslipning.

Receptet för bardisken

• excenterslipa till 400 på 2 dagar (torka av med fuktig trasas någon gång för att fibrerna ska resa sig)
• torka bort allt slipdamm ordentligt då och då
• fortsätt med träkloss (slipa, borsta, slipa, blöt, torka, slipa mer)
• torka bort slipdamm med sprit (jag använde faktiskt ouzo), torka över natten
• häll på varm rå linolja (värm på plattan, det svalnar fort på trät, häll på tills det inte suger längre, tar kanske ett par timmar)
• våtslipa med 400-papper (utan kloss! för att komma ner i trät)
• använd en vikt trasa, så får du grepp om pappret
• häll på mer olja varje dag under en vecka, våtslipa när du orkar
• ev värm ytan med en hårfön för att hjälpa oljan in i trät (men värm länge på varje bit...)
• vänta tre veckor, gnugga på vax

Under allt slipande lär man känna sin skiva ganska väl. Ytan är fin nu, men hade vi köpt en dyrare skiva kan jag tänka mig att stavarna hållit en jämnare kvalitet, varit lite bredare och att det inte funnits ett litet hål mitt på skivan som kom fram under slipningen. Självklart har vi fyllt igen dessa skönhetsfel med en blandning av trälim och sågdamm. Ni som hittar skavankerna bjuds på en öl. (Erbjudandet gäller endast en gång per hushåll! ;)

Faserna under husbygget

Vi har suttit och läst några bloggar och det är slående vad alla är överens om att det är jobbigt på slutet. Vi har lärt oss en väldig massa om oss själva, om beslutsfattande och om hur viktigt det är att man kan förlåta sig själv. Det har varit väldigt jobbigt, men ibland väldigt spännande. Det känns ändå som att det går att se 4-5 olika faser, mellan vilka det växlade mellan att vara roligt till att bli jobbigt.

Vurmeriet
En av oss ville bygga hus, den andra ville bara ha ett hus färdigt. Men båda sögs ändå med i drömmandet om hur fint allt skulle bli. Här kommer vårt kök att vara, här ska barnen gunga, och kanske får vi plats med en japansk trädgård här. Vi förstod inte riktigt att det skulle bli vårt hus, utan det var mer som att bygga luftslott. Men det var spännande och drömskt.

Maratonfasen
När bygglovet var färdigt började maratonloppet. Man visste var man skulle och det skulle nog bli fint där borta. Det gällde att inte tänka för långt framåt, utan bara mala på. Oron då var främst huruvida vi någonsin skulle komma i mål. Som att vara ute på fjället och vara rätt för att åka vilse. Men när det hände saker så hände det mycket saker. Alla träd försvann plötsligt, dynamit-conny exploderade bort ett helt berg på en dag och sen dök plötsligt betongplattan upp. Dessutom var vi pigga och fulla av husbyggarenergi.

Smekmånaden
När plattan gjutits och stommen rests inom några få veckor så kändes det som att det här skulle bli en lätt match. Varje dag åkte vi förbi bygget och såg hur allt forsade framåt. Våra byggare var bäst, vi hade en fantastisk plan, skule hålla budget och trodde alla problem snart var över. Vi försåg byggarna med kakor och historier och alla var glada. Åtminstone är det så det känns i backspegeln.

Bergsbestigningen
Efter smekmånaden saktade allt ner. VVSare o elektriker kom till bygget, och de verkade aldrig bli klara. Meningsskiljaktigheterna blev tydligare oss emellan. Och varje vecka skulle det fattas hundra beslut. Bygget blir inte klart i tid - ska vi skälla på varandra eller snickarna? Är det ens lönt att stressa fram materialval för att få bygget klart en vecka tidigare? Det var lätt att P åkte iväg till bygget och gjorde någonting "praktiskt"  för att dämpa stressen, istället för att planera vilket var det enda som hjälpte på lite längre sikt.

Är man inte gift innan man kommer hit, finns det stor risk att man aldrig blir gift heller...

Man lever ett steg i taget, orkar inte tänka till nästa vecka. Titta ner i marken, andas, ta ett steg till. Kroppen gör ont lite här och var, och man är alls inte helt nöjd med sina lagkamrater hela tiden.

Slutspurten
Veckan före besiktning och slutsamrådet började det hända saker. Vi var tvungna att detaljplanera byggarnas dagar för att se till att de fick med allting. Och det skulle träffas sotare o ventilationstekniker o golvslipare.

Adrenalinet går igång. Visserligen fattade vi inte att vi snart skulle se målsnöret, men reservaggregaten slogs igång, sömnbehovet minskade och i tunnelseendet såg vi bara husbyggande och ett hägrande slutbevis.

Sen då?
Nu är vi plötsligt klara. Vad händer nu då? Blir det post-partum depression eller klackarna i taket? Det känns å ena sidan konstigt att våra vänner polackerna inte är på plats när vi kommer längre. Och så måste vi ta itu med möblering o allt vardagligt småtrist.

Förra veckan, verkar det som, sprängde vi berg och formgav fasader, men nu ska vi visst bara välja färg på saxar och tandborstar. Lite futtigt faktiskt. Äventyret är slut och vännerna har åkt hem. Å andra sidan kan vi nu ställa matbordet precis där vi ritade in det för 16 månader sen. Vi har äntligen ett eget hem igen där barnen kan ränna runt, mamma A kan bubbla med kompisar i soffan och pappa P kan springa i skogen på kvällen.Vi har ett hus att njuta av, grannar att lära känna och en hel härlighet att ta del av.

Handikappanpassad toalett och hur man kringgår PBL

Slutsamrådet för vår del gick mycket bra, så egentligen bör vi bara vara glada. Men för alla andra som inväntar granskningen från Myndighetssverige - och förstås för att tysta de fortfarande upprörda rösterna inom mig - så ska jag berätta lite om våra vedermödor o farhågor under veckan.

Kommunens roll enligt PBL är att granska att huset är tryggt, säkert, handikappanpassat och energieffektivt. Det är ju bra att man inte får bygga hur som helst. Men hur långt ska det gå? Jag sitter o bläddrar i en skrift från BBR om barnsäkerhet. Där står att Sverige har lägst antal döda barn till följd av skador, men att det ändå är skador som dödar flest barn i Sverige. Och då tycker svensken: så länge det dör barn till följd av skador, då måste vi höja kraven (när tänkte man sig vara nöjd, hur mycket får det kosta, undrar vi ändå).

Nu har man alltså höjt kraven igen, gissningsvis så att någon politiker eller tjänsteman ska kunna visa prov på handlingskraft.

KA-Magnus tycker om att följa regler. Så en vecka innan slutsamrådet får vi veta att vi MÅSTE ha en barnsäker låda i skåpet. men, säger vi, "vi har ju knivarna på en magnet". Spelar ingen roll, säger Magnus, läs 8:32 BBR! Sen måste vi ha ett låsbart skåp för maskindiskmedel. Men, säger vi, vi kommer aldrig orka låsa det. (Spelar förstås ingen roll heller). Sen måste vi ha handledare på båda sidor av vår trappa. Det som vi helt hade missat var att vi måste förse fönstrena på övervåningen med "säkerhetsbeslag, säkerhetsanordningar eller andra skydd".

Magnus proklamerade sin övertygelse "det är klart att ni måste köpa beslag som är tillverkade enligt SS3587 för att uppfylla BBR 8:231". Vi försökte att nyansera mellan kan o bör, men kom inte överens . Godkända beslag kostar c:a 120:-/st, och vi har 18 fönster på övervåningen. För dyrt och för många hål! Vår lösning blev att sätta fönsterkedjor direkt på beslagen, vilket gjorde att vi slapp borra i fönstrena samtidigt som fönstrena blev helt barnsäkra. Skitsmart. Inte ens en normalsvag vuxen kan öppna dessa, trots att de är helt regelvidriga.

Och det är hela min poäng egentligen. I byråkratsverige finns det alltför många tjänstemän som bara tittar på Regeln. Våra fönsterkedjor gör definitivt så att inga femåringar kan öppna fönstrena, men de är inte ok. Samtidigt så har vi satsat mycket på naturmaterial och allergigodkända färger, vi har slipat av varenda utstickande hörn i hela huset, och vi har gjort allt vi kan för att skapa ett hus som barn tycker om att vara i. Men det mäts ju inte i av bygglovshandläggare. Inte heller VOC-halter eller mängden mjukgörare i inredningen.

Varför får man ha såna där moderna kökshandtag, som både barn o vuxna kan slå sig fördärvade på??

Dagens husbyggartips blir ändå: diskutera med bygglovshandläggarna. Vi hade skickat in bilder på avlopssröret och ringt ett par gånger angående tvånget att installera toaletten där. Nu gick det jättesmidigt, vi fick bara ett "jahajaha men ni förstår att ni får en anmärkning?!".

Alltså kära läsare: skit i toaletten! Dra fram röret, se till att rullstolen kommer fram om man tar bort tvättmaskinen eller något sånt, och behåll toaletten liten.

Det finns snart fler hus för rullstolsbundna än för barnfamiljer, och så länge kommunen slipper stå för en framtida rullstolsanpassning så har de inte så mycket emot att se mellan fingrarna.

Hoppas det går lika bra för er som det gjorde för oss.

Duktiga golvslipare

Vi har i vårt tycke ett av Stockholms finaste furugolv. Kilsågade furutiljor, med en fris omkring. Den bredaste tiljan är 46 cm. Men eftersom furu gulnar o mörknar så vill vi bleka o bevara golvet, och letade därför efter en duktig golvslipare. När Guido från GC Stockholm ringde en dag så trodde jag först att det var en "zigenare"  som skulle blåsa oss på pengar (fast det får man väl inte skriva. Om du tagit anstöt: gå ut i skogen och slå 300 slag på en gran med en liten pinne. Sen är du lugn igen.) Men när han besökte oss med sin son och vi började prata träslag, så fann vi varandra direkt.

Vårt kilsågade furugolv innan lutning.

Tyvärr så blev våra byggare lite sena, och sen blev Guido sjuk, så vi kom inte igång förrän efter slutsamrådet. Nu har Guido o David slipat o putsat i två dagar, och första lagret olja ligger påstruket.

Guido grovslipar garderobsgolvet. Grejt.

Utrustning för att slipa-luta-olja våra golv. Osmoolja.

Recept
Onsdag: grovslipa (hann inte luta)
Torsdag: grovslipa & luta
Fredag: slipa/polera & olja
Söndag: vaxa
Tisdag: polera, vaxa

David polerar bort lutdamm.

David lägger på olja.

Hela huset luktade lösningsmedel en vecka, men nu börjar det lägga sig.

Vi blev faktiskt lite överraskade över den starka lösningsmedelslukten, som höll sig i två dagar efter oljningen, och samma efter vaxningen. Sen begriper vi inte varför man polerar med en rondell, som skär lika mycket tvärs över fibrerna som längs med dessa. Men efter vaxningen ser man inte längre risporna i trät, och ytan är riktigt bra efter vaxningen.

Det bästa med både Guido o David var ändå att de var så engagerade i sina golv, och verkade jobba lika mycket för att få se hur fina plankorna kunde bli som för att vi skulle bli nöjda.

Slutsamråd o slutbesiktning

Ä N T L I G E N!!

Slutbesiktningen gick bra. Slutsamrådet gick bra.

Så här såg det ut utanför huset strax innan alla kom... Men det var ju inte städningen som skulle inspekteras.

 FVH-Mattias åkte ner från Borlänge, gick runt med oss i en timme, och åkte sedan hem till dotterns skidträning. Men säljare kan ju jobba ifrån bilen också...

Bogdan, Wojtecho Mattias följde "Robban" - vår besiktningsman runt i huset och förklarade att diskmaskinsavstängningsventilen visst var installerad, att det inte behövs någon platsmatta under spisen (sic!), och Wojtech blev förolämpad när vi frågade om han lagt ett läckageskydd (droppskydd) under frysen. (Eftersom plastmattor inte är så fina hade han sågat av den så att man inte såg mattan längst fram - det viktiga är att skydda träet bakom, och att ett läckage syns snabbt.)

Robban kollade lutningen i tvättstuga genom att duscha ner golvet med vatten. Sen stod han plötsligt med en duschslang i handen och hade två meter till blandaren...

 En nöjd kund. Tack Wojtech, du är fantastisk! Vi kommer att sakna dig.

Platsbyggd bokhylla färdig

 Det tog rätt lång tid för oss att bestämma oss. Hur skulle vi ordna "hyllväggarna"? Till slut kollade vi på bilden nedan och tänkte: pelare som i trappan! Då ser vi igenom dem, och de kan ändå hålla styr på böcker och annat.

Platsbyggd bokhylla med pelarväggar.

 Vi är mycket nöjda..

Målar om badkar

Vi hittade ett fantastiskt skönt badkar på Blocket. 180 cm långt! Emaljen var inte längre ny, och färgen var också medfaren, men för 900 spänn befriade vi det gladeligen från sin förpassning till Äppelviken. Sen var vi gästvänliga nog att förvara badkaret ute i vintern, under en presenning i fem månader. Då gav än mer färg upp.

Sen råkade herrar byggare ösa massa bråte över badkaret, och se till att det nästan frös fast i ett sågspånsfängelse i Nacka istället. En solig söndag ägnade vi oss åt att först befria badkaret igen, och sen kånka in dessa 100 kg gjutjärn i värmen.

Väl där kunde vi konstatera att färgen skulle kunna bättras på.

 Som på en gammal båt gick det att skrapa hur länge som helst, och förarbetet för att få det rent tog nästan två timmar. Kan bero på att jag inte hade någon vinkelslip utan körde allt med en excenterslip.

 Särskilt badkarstassarna var rätt hårt ansatta av rost

Ä

Men tre lager metallfärg senare ser badkaret ut som bättre begagnat igen. Vi skulle gärna ge oss i kast med insidan också, men har hört så många olika råd om remaljering (dyrt! billigt!) och metallack (giftigt! håller inte!) så att vi väntar och ser vad som händer först.

Målat o klart!

Snart slutbesiktning

Det är spännande. Huset är jättefint, förstås. Det känns helt inte verkligt alls. Vi sitter inhysta hos svärmodern och funderar på hur det kommer att kännas att bo i vårt stora nya hus. Förstår det inte.

På kvällen så kommer KA-Magnus till huset, förkyld och dan, för att inspektera en runda. Han hittar förstås både papper som inte är påskrivna, ett protokoll som saknas och en tvättmaskin som kopplats in lite kreativt i tvättstugan. Sen är det diverse smågrejer:
- vi måste ha handledare på bägge sidorna i trappan
- barnsäkra vädringsbeslag måste installeras på övervåningen  (restade, kommer imorgon bitti)
- köksblandaren går att vrida för mycket
- elrören utanför huset borde vi täta så det inte drar in i dem.
- medicinskåpet är inte fastlåst, men han tror det är ok att jag ställer det ovanpå torkskåpet tills vidare.

Vi ringer byggare Bogdan och rapporterar bristerna som måste åtgärdas inom 12 h. Inga problem får vi höra.
Lättade återgår vi till att fundera över hur det ska bli med ett eget hus.

spännande spännande

Svavelosande om svenska energinormer och värmepumpar

Jag får inte sätta in vilken värmepump jag vill i mitt svenska nybyggda hus. Först måste nämligen någon göra en energiberäkning åt mig, som sen säger vilka pumpar jag får använda. Fast ska jag dimensionera för dagens hus, eller ska vi inkludera utbyggnaden som vi redan fått bygglov för? Och hur ska vi göra med vinden om vi vill värma upp den? Och tänk om vi vill ha en kulvert till lilla stugan i skogen då?

Vi har en 10 kW NIBE 1245. Med kolvkompressor.

Spelar ingen roll tycker Regeltalibanerna. Regeringen har bestämt att vi ska minska koldioxidutsläppen, och då måste nya hus vara bra byggda. Visst, det är lättare för oss att anpassa nybyggnationen efter nya regler, men varför finns inte någon regel som säger att alla som renoverar måste tilläggsisolera 5 cm var tionde år?

Men framförallt: som familj bränner vi ungefär 25000 kronor i bensin varje år. Det blir en hel del koldioxid. I huset kommer vi knappt att hamna på hälften av den energiförbrukningen. Men ändå får jag köpa en hur stor bil jag vill. Och varför får jag köpa vilka träslag jag vill och hur kommer det sig att jag slipper göra en livscykelanalys på alla materialval. Vilka släpper egentligen ut minst koldioxid?

Kontentan är att bilarna kan vara kraftigt överdimensionerade, men absolut inte värmepumparna i svenska nybyggda villor. Och reglerna skiter i om det är VOC-halter från torkande färger långt över gränsvärdena, eller vilka klister jag använder.

Skitsmart.

Bygga bardisk i köket

Vi ska ha en bardisk i vårt kök, som avgränsning mellan kök o matsal. Baren ska fylla flera olika funktioner: enkelt matbord, hängplats för besökare, skydd för disken från matbordet och förstås serveringsyta. En normal barhöjd i Sverige är enligt programmet "Bygglov" 117 cm. Eftersom vårt kök är lite högre, så hade vi sagt att vi ville göra den 120 cm hög istället. Det är ju bara 3 cm, hur fel kan det blir? Allt var med på köksritningen, så det kändes stabilt.

Om det är någonting vi börjar lära oss är det att centimetrar är viktiga. Man känner direkt skillnaden mellan olika toalettstolar som bara är 2 cm olika höga. Samma med köket - det är en enorm skillnad mellan 90 o 95 cm bänkhöjd. Och tydligen är det stor skillnad mellan 117 o 120 cm på en bar.

Visa av erfarenheterna med köket som blev för högt ordnade vi ett fejkat barhäng med släkten i söndags. Några kortare o några längre. Då märkte vi att 120 var alldeles för högt. Alla kände att det var några centimeter fel. Det är säkert en vana, men vi gör hellre rätt från början än att gå o störa sig på det under ett år efteråt. Då kom vi också på att det är bra om baren är lite bredare, för att få plats med mer serveringsfat.

Så vi fick köpa mer kakor (husbyggartips!) och komma med ett "Dear Wojtek, could you please..." för att sänka baren några centimeter. Nu är den limmad i mitten, och fastsatt med konsoller o vinkeljärn på båda sidor så att den ska tåla både en och två bayerska ölsejdlar o ompaompadansande.

Vår bardisk i acajou är färdig!

Som vanligt är vi glada både över våra byggare, och över att vi bygger lösvirke på delad entreprenad, så att vi kan ändra och ändra om i takt med att vi lär oss mer om huset.

Värmepump installerad

Nu är det klart! Den bökigaste prylen i hela huset har flyttat in. Fyra gubbar fick släpa den långsamt framåt över isgatan i förrgår, och sen försiktigt baxa in den genom dörren utan att någon skadade rygg eller lister. Det gick bra. Vi är dessutom väldigt nöjda med Energivärme som kunde ordna fram både pump och kunnig installatör med mindre än en veckas varsel.

Det blev lite tajt med plats, så för att komma åt golvbrunnen fick vi sätta hela NIBE-pumpen på ett stativ.

Nu är ju frågan hur vi ska klara av att städa alla dessa rör i en dammig tvättstuga....